FAKIRENSALLSKAPET

En hvar sin egen professor och gentleman

title

Click to add text, images, and other content

Kända och okända citat

"-Men vem i all verlden är den vackre herren i gröna byxorna, som sitter därborta?
-Så sant jag lever, tror jag minsann att det är vår ende verklige vän!
-Det måste då vara fakiren Falstaff! låtom oss nalkas vördsamt.

Ur: Lyckans lexikon

”Flitigt läsa gör dig klok.
Därför läs varenda bok.”
Ur: Den flitige gossen

"Våren därpå kan du märka
att du skjuter ned en lärka"

Ur: Ny och nyttig lärobok i zoologi



”Ammor kallas unga mammor,
Som på landet varit flammor.”
Ur: En hvar sin egen professor, ABC i kapitlet Folkbildning

”Dolly har två ögon
Och de, de äro blå.
Med dem så blickar Dolly
Så ofta på mig så…”
Ur: Tal hållet vid de 19 odödliges akademins årssammankomst

” Jag älskar den lilla ostyria
Pernilla valkyria”
Ur: Ett svårskött pastorat
 

"Vira spelas med sinsemellan olika kort, och är förenat med förlust för den förlorande."
Ur: Lyckans  lexikon

Ett gott exempel på flerstaviga ord är riksdagsmannautskottssupp-leantbostadsstäderskevikariebarn-barnsbyxor.
Detta ord är dock ett av de lättare.
Ur: En hvar sin egen professor, Folkbildning

Ur julens orsaker och verkningar

Redan i slutet av Novembris börjar julbacillen att vakna till sig ur sin årsdvala. Den smyger sig då ut och uppsöker sitt offer, som den genast angriper. Till att börja med märker patienten ingenting, utan fortfar med sina dagliga och nattliga sysslor. Men snart nog göra bacillens verkningar sig förnimbara, och efter ett par dagars inkubation utbryter hos patienten en åkomma, som jag måste kalla julfebern, Februs ]ulicus, F.

 

Denna helsot yttrar sig alltid i en omisskännlig oro och brådska; patienten kan inte sitta stilla, han springer ut och in i butiker, köper utan att pruta (ett mycket svårt symptom!), förseglar små och stora paketer med lack (ett osvikligt tecken!), känner en sjuklig lusta att äta lutfisk, dricker gärna mörkt öl, skriker "god jul!" till höger och vänster och är fullständigt komfys i huvudet. Febern når alltid sin höjdpunkt den 24 december på aftonen, då patienten känner sig synnerligen sällskapssjuk; flera patienter pläga då sluta sig samman kring ett stort bord, de skratta åt allting, dricka spirituosa och knäcka sönder nötter, äta förfärligt mycket och slumra slutligen in i en dov sömn, ur vilken de ofta rusa upp mitt i natten, d. v. s. vid 6-tiden på morgonen, då de springa till ett stort, upplyst hus, varest de sjunga unisont åtskilliga sånger, och gå därpå något förslappade hem.

 

Härpå börjar förbättringen, långsamt men säkert. Men för att återhämta krafterna måste patienten äta och dricka förskräckligt mycket en tre veckors tid. Därpå börjar i regel en del råd och anmaningar att ställas till patienten, i form av s. k. räkningar, och dessa recept pläga lugna den sjuke rätt märkbart. Sedan han erhållit ett tjogtal dylika recept, är sjukdomen hävd, och endast en viss märkbar nervositet sitter kvar i kroppen ännu en tid.

 

Detta är i korta drag julsjukans förlopp.

 

(ur Julen, dess orsaker och verkningar)